Kokosnötens Kaniner

Om mig - Exempel

Jeanette heter jag, född den 25 Mars 1988 söder om stockholm, upåpvuxen i Farsta, flyttade till skogås när jag började ettan, min pappa var alkoholis och gick bort när jag var 8 år gammal. Så när mamma förlovade sig när jag var 10 så flyttade vi till hans hus i Täby kyrkby där jag sedan bodde fram tills jag flyttade hemifrån, 22 år gammal.

Jag fick min första kanin av min mammas sambos systerdotter som är lika gammal som mig. Jag döpte honom till Corasson "Cora", som betyder hjärta på spanska. Dock så blev han sjuk och började anfalla folk när han var drygt 2,5 år, visade sig att han hade en hjärntumör. Jag hade då även en annan kanin som jag köpte i stallet där jag red. Vildkanin i princip. Han grävde djupa gånger i hela trädgården som den andra kaninen fastnade i hela tiden haha. Så när Cora blev avlivad så gav jag bort honom också, men jag saknade snabbt att ha kanin och när jag fyllde 16 så köpte vi min första kanin med stamtavla. Cassie, en blå dvärgvädur. Hon var som en hund. Jag kunde ha henne lös på tomten. Hon kom alltid när man ropade. När jag beslöt mig för att para henne så var jag såklart nervös. Min första kull och allt. Tyvärr så gick det galet. Cassie fick göra ett akut kejsarsnitt. Ungen hade fastnat på vägen ut, den var redan död. Men jag gav mig inte. Vilket jag är glad över nu. Cassie fick många fina kullar efter den här händelsen. Hon blev 8,5 år gammal och var avelshona fram tills hon var ungefär 6 år.

Och efter det har jag haft så många fina kaniner som också fått fina kullar men vi har också haft tragiska händelser som nog alla uppfödare har. Många döda kaninungar men också döda honor. Jag hade en hona som jag fött upp själv som jag parade straxt innan 1 års ålder. Dagen hon födde hittade jag henne död i buren med 5 stycken levande ungar. Då var jag så pass ung att jag tänkte inte på att jag kunnat göra en obduktion bara för att ta reda på varför hon dog, och ungarna klarade sig ju inte heller.

Men det är sådant man får räkna med som uppfödare. På senare år har jag även fått döda ungar själv pga att mamman ätit upp benen på dom eller kadat dom så pass att även om de lever för tillfället så lider de och kommer ändå inte att överleva... Så man ska nog tänka både en och två gånger innan man föder upp djur av alla sorter :)

Men när man ser dessa sprattliga glada ungar som hoppar hit och dit och får ryck då glömmer man allt det negativa <3

Förutom kaninerna så har vi 4 katter och 2 hästar. Dessa kan ni läsa mer om på deras sidor.
Och så har jag min dotter Ida, 6 år gammal. Mer om henne och om vårt liv i övrigt kan ni läsa på www.mammanettan.com

Bildspel

Profilbild

jag1
Jeanette Svedlund